Går på på kapellplatsen, ställer mig i mitten av bussen, ska inte åka många hållplatser. Har redan hörlurarna i så kontrollerar ljudnivån och sätter på spotify, låten som går på replay just nu, "To make you feel my love". Hänger på räcket och skakar fram håret framför ansiktet. Står och sjunger med i texten, tyst för mig själv. Den får mig alltid att gråta, men inte ledsna tårar, bara tårar. Lugn och tillfreds, njuter.
Så stannar bussen på Wavrinskys plats och istället för lugnet känner jag en kniv i magen som sakta vrids runt. De ledsna tårarna kommer och som alltid håller jag dom tillbaka. Kedjar fast dom i min lugna fasad. Men den här gången är dom inte ensamma, och inte det mest överväldigande. För den här gången blir jag arg.
Och arg över det här har jag inte varit på över ett år, men inte ens då var jag arg på staden. Mina tankar fortsätter bort på gator jag känner så väl, hem till farmor. Där hon inte längre finns, där jag inte längre har en fristad, där jag inte ens får komma in längre. Bussen fortsätter och passande nog fortsätter även låten från vad som känts som ett uppehåll. Allt går vidare och alla tror att även jag följer med. Jag spelar låten igen.
Kommer fram till Sahlgrenska och förbannar än en gång staden som en sån här kväll måste påminna mig om de värsta stunderna i mitt liv. Kliver av bussen och vill nästan kräkas för mitt hjärta är åter utslitet och det får mig att må fysiskt illa. "I would hold you for a million years". Kanske ändå en bra ide att byta stad ett tag.
lördag 14 maj 2011
onsdag 4 maj 2011
Adaption
Varje gång jag åker upp till Stockholm funderar jag på hur det kommer bli när jag flyttar upp till Stockholm. Kommer jag bli tvungen att observera och anpassa mig så som hon Jane Goodall gjorde på 60-talet med schimpanserna.
Använda ord som Super Nice! Eller säga maneeeeter? (och dessutom bli rädd för sådanna, maneter alltså) Skall jag byta stil så att jag smälter in med (vad jag förstått) esteterna på södermalm eller bratsen på östermalm ( alla dessa malm! tog fantasin slut för dom på Stockholms namnbestämningsverk!?)
Har inte bestämt mig för vilken approach jag skall ha ännu när jag kommer instrosandes på KTH.
Skall jag göra entré med värsting smilet, avge ett ljudligt "Hallå gubbar!" på bred göteborgska och ha på mig en T-shirt med texten "Dé é la gött". Presentera mig som "Glenn Rebecka" ngt min pojk (hedanefter refererad till som man, mannen eller trä, mer om det senare) tycker är jättekul att säga till sthlmare.
"Nej du vet ALLA gbgare har ett stumt Glenn innan sitt förnamn"
Elelr skall jag komma in helt oberörd, kanske torka av stolen med min D&G näsduk innan jag sätter mig, plocka upp min Louis Vuitton termos och ta mig en kopp kaffe medan jag påpekar för grannen att det är decaf, low carb bla bla bla. För att i nästa mening bjuda in densamme på ett glas suuuuper nice Chardonnaaay som ligger på kylning. (nej inte fördommar, stereotyper ;) )
Förtillfället lutar det åt det första alternativet, finns något oerhört lockande i att få heta "Glenn Rebecka". Och eftersom Göteborgskan precis blivit krönt till Sveriges sexigaste dialekt är det väl inget man skall göra sig av med i första taget.
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.616804-goteborgska-sexigaste-dialekten
Använda ord som Super Nice! Eller säga maneeeeter? (och dessutom bli rädd för sådanna, maneter alltså) Skall jag byta stil så att jag smälter in med (vad jag förstått) esteterna på södermalm eller bratsen på östermalm ( alla dessa malm! tog fantasin slut för dom på Stockholms namnbestämningsverk!?)
Har inte bestämt mig för vilken approach jag skall ha ännu när jag kommer instrosandes på KTH.
Skall jag göra entré med värsting smilet, avge ett ljudligt "Hallå gubbar!" på bred göteborgska och ha på mig en T-shirt med texten "Dé é la gött". Presentera mig som "Glenn Rebecka" ngt min pojk (hedanefter refererad till som man, mannen eller trä, mer om det senare) tycker är jättekul att säga till sthlmare.
"Nej du vet ALLA gbgare har ett stumt Glenn innan sitt förnamn"
Elelr skall jag komma in helt oberörd, kanske torka av stolen med min D&G näsduk innan jag sätter mig, plocka upp min Louis Vuitton termos och ta mig en kopp kaffe medan jag påpekar för grannen att det är decaf, low carb bla bla bla. För att i nästa mening bjuda in densamme på ett glas suuuuper nice Chardonnaaay som ligger på kylning. (nej inte fördommar, stereotyper ;) )
Förtillfället lutar det åt det första alternativet, finns något oerhört lockande i att få heta "Glenn Rebecka". Och eftersom Göteborgskan precis blivit krönt till Sveriges sexigaste dialekt är det väl inget man skall göra sig av med i första taget.
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.616804-goteborgska-sexigaste-dialekten
tisdag 3 maj 2011
Stockholm och jag
Hälften av frostingen saknas. Hela grejen med morotsmuffins (speciellt FULLKORNS morotsmuffins) är ju cream cheese grejen ovanpå. Jag ber inte om att få en ny, kan man ens göra det? Har väl inte tillräckligt med stake, och jag brukar ändå se mig själv som en (här tänkte jag skriva stakfull, men inser att det låter lite fel så jag kör med…) modig? rättfram? nej, det får bli stakfull, person.
Är påväg hem nu, det konstiga är att om ett halvår kommer denna rutt att vara påväg hemifrån. Å andra sidan kommer jag väl aldrig att riktigt bli en stockholmare för det finns inget som kan slita ut gött mos och goa gubbar ur mitt hjärta.
Trots att jag knappt spenderat ett dygn i hufvudstaden känns det skönt att åka hem igen. Min och stockholms relation är förtillfället väldigt svajig och är väl kanske bäst att inte vara på varandra för mkt.
Ena dagen erbjuder staden mig löften om nya äventyr, en omstart. Den viskar lockande att allt kommer bli bra, till det bättre t.om. Så nösta dag vaknar jag med det där lilla lugnet som tänts inom mig, drar upp gardinen och Pang! Med en stor fet bitchslap gör staden mig klarvaken. Den skriker att den kommer ta mina vänner ifrån mig och hånar mig för att jag är så naiv att jag tror det kommer lösa sig med boende. Trott att jag äntligen kommer att få plugga det jag vill…
Kanske jag bara borde bryta det innan det är försent, men något säger mig ändå att jag borde ge den en chans.
Så kommer ändå de små glimtarna av osäkerhet. Tänk om staden har rätt? Tänk om alla mina drömmar går i kras. Alla hopp allt jag tror bara imploderar, eller exploderar. Ännu inte bestämt mig för vad jag tycker är bäst. Om allt imploderar så märks det inte lika tydligt, fast om det ändå skall skita sig så kan det väl lika gärna explodera ordentligt?
Nej det måste helt enkelt bli bra. Och om nu staden skulle försöka ta mina vänner, då fan blir det andra bullar! (ja jag vet, det låter inte så respektingivande, skall fila på ngt lite hårdare till nästa gång)
Är påväg hem nu, det konstiga är att om ett halvår kommer denna rutt att vara påväg hemifrån. Å andra sidan kommer jag väl aldrig att riktigt bli en stockholmare för det finns inget som kan slita ut gött mos och goa gubbar ur mitt hjärta.
Trots att jag knappt spenderat ett dygn i hufvudstaden känns det skönt att åka hem igen. Min och stockholms relation är förtillfället väldigt svajig och är väl kanske bäst att inte vara på varandra för mkt.
Ena dagen erbjuder staden mig löften om nya äventyr, en omstart. Den viskar lockande att allt kommer bli bra, till det bättre t.om. Så nösta dag vaknar jag med det där lilla lugnet som tänts inom mig, drar upp gardinen och Pang! Med en stor fet bitchslap gör staden mig klarvaken. Den skriker att den kommer ta mina vänner ifrån mig och hånar mig för att jag är så naiv att jag tror det kommer lösa sig med boende. Trott att jag äntligen kommer att få plugga det jag vill…
Kanske jag bara borde bryta det innan det är försent, men något säger mig ändå att jag borde ge den en chans.
Så kommer ändå de små glimtarna av osäkerhet. Tänk om staden har rätt? Tänk om alla mina drömmar går i kras. Alla hopp allt jag tror bara imploderar, eller exploderar. Ännu inte bestämt mig för vad jag tycker är bäst. Om allt imploderar så märks det inte lika tydligt, fast om det ändå skall skita sig så kan det väl lika gärna explodera ordentligt?
Nej det måste helt enkelt bli bra. Och om nu staden skulle försöka ta mina vänner, då fan blir det andra bullar! (ja jag vet, det låter inte så respektingivande, skall fila på ngt lite hårdare till nästa gång)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)