Hem

Trappan i ett hus från 20-talet knarrar Speciellt lördag kl 9.00 då dess invånare sover. Så får jag för mig att gå upp, vilket inte hände frivilligt vid den här tiden de sista åren jag bodde här.

Då vi 1a Augusti hyrde ut vår lägenhet i gbg och T flyttade upp till Sthlm flyttade jag hem till mamma och pappa. Hem till huset där jag växte upp. Så det speciella den här morgonen är att när jag går ner för trappan till köket så knarrar den, varje steg, och jag inser att detta huset inte riktigt är hemma längre. Kanske en konstig grej att inse av lite knarr, men saken är den att när jag bodde här visste jag precis vilka steg jag skulle undvika och vart jag skulle sätta ner fötterna på de andra.

Så nu är jag på ngt sätt mittemellan, hemma och inte hemma. Home is where the heart is, och just nu är mitt delat... typiskt

Kärlek Becks