(förra) veckans ord

Trä har idag vandrat på kth:s marker för att få en vidare insikt i studenters liv. Eller ngt sånt. Drar med honom till M (som ligger typ 2 mil från T-banan) och visar honom bla vår sektionslokal, där vi värmer vår mat och har pub. När jag håller upp dörren för att låta honom gå in frågar han "vad var det här sa du?" Varpå jag svarar "Smörjis". Han höjer på ögonbrynen och säger skeptiskt, "SmörjIS?" Alltid dessa "is".

Så veckans ord blir i samma kategori, nämligen (trumvirvel)
Sällis! Vilket betyder sällskap.

Undrar dock hur långt en Sthlms kille skulle komma med, "vill du ha lite sällis?" utanför hufvudstadens gränser..

Gött mos // Becka

Att älska någon med bröstcancer

För mig var inte det värsta när hon tappade allt hår, eller när hon var tvungen att ta bort sina bröst. Men jag kan inte ens tänka mig hur det kändes för henne. Tillslut fick hon inte heller göra saker för att cancern och behandlingen satte gränser.

Men det värsta med att älska någon med bröstcancer är när de inte längre kan göra saker, att se hur orken rinner ur. Se hur en sjukdom kan försvaga och förtunna en person som alltid orkat med allt.

Knappt 2 år innan hon gick bort skrattade jag och farmor åt att hon blivit erbjuden en sittplats när vi åkte buss på Malta. Och 1,5 år senare fick jag en chock när hon ringde mig och bad mig köra henne till posten som låg mindre än en km bort.

Min farmor som alltid spelat boule, cyklat till skagen, följt med på alla skridskoarrangemang, gått med stegräknare, sprungit lopp blev på väldigt kort tid någon som inte orkade något.

Jag hoppas att mina nära och kära inte kommer behöva se mig så. Men om det nu skulle hända, så vet jag att jag stött bröstcancerforskningen, om än genom att bara köpa några rosa band per år. Och kanske har jag då istället hjälp någon annan att tillfriskna.

Det är två dagar kvar av Oktober, så passa på att köpa ditt rosa band. Vill du stödja på något annat sätt, gå in på cancerfondens hemsida och skänk pengar till Cancerforskning i allmänhet! Ni vet, många bäckar små...

http://www.cancerfonden.se/sv/

// Becka

Nej, alla rensar faktiskt inte fisk!!

Att Gbg lider av lillasystersyndromet är väl sedan länge känt och tyvärr även bevisat.
 
Dock är det faktiskt mindre känt att Sthlm lider av storebrorsyndromet. Detta yttrar sig på en rad olika sätt. Nu senast när jag var i Gbg skickade jag ett väldigt vackert kort på mig och en kollega när vi jobbade till några vänner här uppe. Och alla som sett kortet är säkra på att jag ska rensa fisk!
Typiskt storasyskonsyndrom (som självklart inte inkluderar mig och mina syskon) att alltid förutsätta att man ska kladda ner sig. 
 
Jag vill helt enkelt säga, nej, alla rensar inte fisk i Göteborg!!;)
 
Gött mos /Becka

Opa!

Idag fyller min älskade mormor 88! Så släkten har vart ute och ätit på restaurang, vilket jag sett fram emot sen jag flyttade.

Om ni någonsin sett "Mitt stora feta grekiska bröllop" så har ni en ungefärlig bild av min familj, den närmsta släkten. Dock med undantaget att min mormor inte försöker rymma hela tiden. Visserligen dansar vi inte heller runt och skriker Opa! men nog väl kan vi vara högljudda. Vi sjunger och skrålar på midsommar och alla pratar i mun på varandra under julklappsracet på jul.

Jag vet faktiskt inga andra som haft tyska porrtomtar (ja, vid vissa tillfällen i plural) eller som brukar få sina jubilarier att "breakdansa" (tror dock min mamma slapp undan). Det senare kanske faktiskt kan jämföras med att dansa och skrika Opa!

För er som faktiskt sett filmen så finns det även en scen där huvudpersonens bror hotar hennes blivande make. Ni vet den klassiska "om du gör min syster illa så ska jag jaga dig... osv" Och jag kan inte låta bli att undra om min lillebror kommer ha motsvarane tal med T när det är dax, eller om min kusin kanske tar hand om det. vill ni se så kolla på länken, just den scenen börjar 2.50 min in i klippet.
http://www.youtube.com/watch?v=P3N5V9ml2VU

Släkten är inte värst, den är bäst. Grattis mormor!!!

Gött mos /Becka

Adaption

visserligen var jag på filmen (Adaption) i torsdagas, men det är inte den jag skall skriva om. Dock kan jag klämma in att den var helt ok men kändes mycket som en pro-mo film för Taylor What's-his-name från Twilight filmerna.

Nu när jag vart hemma ett tag så blir jag så förvånad över hur snabbt man anpassar sig till livet på oliak ställen. Så som hej, nu har jag flyttat till Sthlm eller oj, nu kom jag tillbaka till gbg för en vecka. och allt känns helt naturligt.

Likadant med staden, Göteborg är den samma, iaf i mina hoods. Vet inte vad jag hade förväntat mig, vet bara att just nu så käns det som att jag står med en fot i varje stad och vet inte riktigt om jag kanske måste tvinga mig själv att hålla ihop benen... Men kan man bara vara anpassad för ett liv, på ett ställe åt gången. Eller kan man bo i två olika städer utan att dela på sig själv så mycket att man inte riktigt är någonstans? Borde man anpassa sig efter sitt nya hem så som hon Jane Goodall gjorde på 60-talet, anpassade sig efter och levde med schimpanser. Eller måste man helt enkelt bli en schimpans. kan man vara både och eller är vi redan det allihop?

Gött mos //Becka

Höjden av spontanitet!

Efter sjuuukt mycket pluggande är tentaveckan över för min del! Och som present till mig själv för att jag vart så duktig så åker jag hem till Gbg!!

Man märker att ganska så snart när man börjat plugga så blir allas skämt mer och mer teknik töntiga (iaf när man pluggar till civilingenjör) och matterelaterade. Och det värsta är att man tycker det är roligt!!

Så i förrgår får jag och en kursare för oss att, yes, vi är lite spontana! vilket innebar att vi båda gick upp på en extra tenta igår. Vi har båda läst liknande kurser som tentan var på men inte pluggat något alls inför den. Och det är så man är wild and crazy när man går på kth!! (Deprimernade? ;) )

Nu sitter jag iaf på tåget hem, kommit halvvägs. Hoppades att jag skulle byta ett regnigt Sthlm mot ett torrare Gbg. Det visste jag ju  redan från början att det aldrig skulle hända och det får jag även bekräftelse på när jag åker fram genom Sverige och det regnar regnar regnar.

Fattar knappt att jag snart kommer vara hemma och ha unlimited access till mina tjejer och min familj!!

Gött mos //Becka

veckans ord

Tentavecka och fullt upp, men inte så fullt att jag inte lyckats leta fram ett gött ord till den här veckan.

Sällis!! vilket är sällskap. Dock tveksam om jag skulle få ngt sådant om jag faktiskt använde ordet ;)

Gött mos //Becks

Slakthusområdet

Alla SATC fans kommer ihåg när Samantha flyttar in i "The meat packing district" som då var det hot and upcoming i NY. (Förövrigt klassiker när hon trillar ner i en lucka för att hon inte vill hålla Smith i handen)

Att alla andra städer är liiite efter NY, det får man nog bara ta. Därför så är det inte förrän nu som Slakthusområdet (som passande nog ligger precis vid globen= 10 min hemmifrån) i Sthlm presenteras som det nya heta. (det nya heta enligt deras egen hemsida..) "SLAKTHUSET får klubbkidsen att flytta sig söder om söder"


Älskar att T numera tillhör "klubbkidsen"....


http://www.alltomstockholm.se/klubbkonsert/article2304022.aos

Gött mos //Becks

Grattis Stockholm!

nu kan ni bli västkustbor i 40 min!

När jag saknar den riktigt friska vinden och lukten av hav kan jag ju inte direkt gå till havet här för att få saltstänk i ansiktet. Men nu kan jag, istället för att åka till västkusten eller hälla fult med havssalt i mitt bad, boka 40 min i ett saltrum tillsammans med T där vi kan sitta och dra ordvitsar.

http://www.stockholmsaltrum.se/index.html
Tror faktiskt det kan vara mysigt, skall dock få en rapport från en kompis som besökt stället idag, återkommer!

Gött mos //Becks

veckans ord

Har spenderat hela helgen med att plugga matte, och det var faktiskt inte så tråkigt som det låter! Och bara för att min kära klasskompis L kommer från Norrland så blir det inte ett stockholmskt ord denna (förra) vecka, utan ett norrländskt.

Älga! Detta betyder att gå eller springa med stora steg, som en älg!

Vet förövrigt inte om jag skall se fram emot om en vecka eller inte. Dels så har jag mattetenta, men 2h efter så avgår tåget till gbg!

gött mos! /Becks

Bröst

Det är en sådan där augusti som det ska vara, en då det fortfarande är sommar. Jag och min kära farmor jobbar på göteborgskalaset för mitt konståkningslags räkning och jag är nog inte äldre än 15 bast. Vi ska precis börja vårt pass och behöver därför byte t-shirt till de väldigt flashiga jobbtröjorna.

När man är 15 så är ju det mesta som har med bröst att göra ganska så pinsamt, speciellt när det finns risk för att det kommer in killar i tältet som är samlingsplatsen för alla arbetare. Farmor tittar sig omkring och konstaterar att det inte finns någon annan stans att byta om och att det är alldeles för varmt för att gå runt i två tröjor. Så säger hon något som jag ofta upprepat för både mig själv och andra. "Jaja, har dom inte sett det innan är det väl dax nu" så byter hon tröja sådär rakt upp och ner på stället.

För er som inte läst min förra blogg så är det så att min farmor, som var en av mina bästa vänner, gick bort för 1 1/2 år sedan i bröstcancer. Jag tänker fortfarande på henne varje dag och speciellt nu när bröstcancer uppmärksammas, som det gör varje oktober. Så därför vill jag passa på att dela med mig av lite minnen här och där den här månaden. Och jag hoppas att ni alla köper ett rosa band!

Gött mos! // Becks

Det var bättre nu?

Jag undrar vad mina barnbarn kommer säga när jag berättar att när jag var ung, då minsann bestod TV-underhållning av män som badar i badkar med bearnaisesås. de kommer antagligen säga "TV??" Och kan jag då ärligt säga att "Det var bättre förr"?

Saker som jag däremot hoppas att jag inte kommer behöva säga är "SJ var bättre förr" eller "Det gick bättre att stryka förr". Och enda anledningen till det sista är att vårt strykjärn gått sönder, så idag när jag behövde använda det för fösta gången, så fick jag "stryka" med min plattång!

Gött mos /Becks

Rosa puffra?

Som i en film står jag på perrongen och väntar. saknas bara lite rökeffekter och ett visslande ljud (av någon anledning). Är nästan lite nervös men jag vet inte varför.Var bara två veckor sedan vi sågs och jag vet att hon aldrig är långt borta, men det är helt klart ngt speciellt när jag skymtar henne bakom folk som knör sig fram. Jag springer inte fram, men jag vill nästan. Det som hindrar mig är att jag tänker att jag faktiskt inte alltid behöver vara en sådan drama queen.

Nu efter en underbar men kort helg vinkar jag av henne på perrongen. Och även här hindrar jag mig själv från att springa efter tåget, hon kunde ju ändå inte hänga ut ur fönstet. Men visst är det jobbigt att säga hejdå, även om jag vet att vi kommer ses igen om bara 2 veckor.

Vill även passa på att uppmärksamma att den rosa månaden har gått av stapeln. Årets rosa band finns i sex olika mönster och kostar 25kr varav 23kr går till kampen mot bröstcancer. Årets desigenrs av banden är Per Holknekt och Lena Philipsson. Jag hoppas självklart att ni köper ett, en väldigt enkel sak att göra som hjälper många! Självklart kommer jag även på bloggen uppmärksamma månadens tema då och då.

Så till veckans ord; (trummvirvel)

Nuffra!

Nej inte puffra, nuffra! Vilket betyder siffra. tror det är en sammansättning av siffra och nummer to.m!

Gött mos /Becks